It takes time to heal..

Det gör det men jag är på väg, hoppas jag iaf.
Nytt jobb men ändå gammalt och cirkeln är sluten.
Jag är där jag började men vad återstår härnäst?
Nytt och förändring ska bli ledord för 2009. Ska våga mer och sluta oroa mig för hur andra ser det.
Jag är jag! Ta mig för det! Det ska bli bättre.
2008 började som en jävla rockgala som övergick i ett stup men som jag kravlade mig upp ur.
Och jag vill inte bry mig om M men jag gör det. Men jag hoppas det försvinner mer och mer ju längre tiden går. Försöker gå i nån förnekelse och tänker andra tankar. Glada tankar å soliga tankar. Jag ska fan visa världen vad jag går för!!!

Sista dagen i Länna idag. Slut på landet, slut med jobbmannen som jag inte sett på en evighet. Men det är bra. Lämnar det bakom mig, samma sak som att jag hoppas jag lämnar Mminnen när jag snart (hoppas jag) flyttar härifrån.
Lustigt, innan jag gick så gick jag omkring och såg allt utifrån. Dessa rökpauser, glassätande och smygandet. Nu är det riktigt slut. Tack för det! Jag kan helt ärligt säga och stå för det att jag aldrig kommer höra av mig till honom igen, iaf inte inom de närmsta 10åren.

Så nu börjar ett nytt år med nya löften. Vill så gärna bli av med bilen, den tynger rejält. Hoppas hoppas, så att jag kan spara och flytta.

2009, det ska bli ett bra år. Ett riktigt bra år.

Kraaam

Nu gör jag slut datanörd!

Ibland undrar jag om jag inte är en sån person som fastnar lite för lätt för saker och sedan har svårt att sluta med det när jag väl är igång. Jag har väl nånslags jävla beroendegen. Fast typ rökning och alkohol gäller iaf inte den. Konstigt iaf.

Jag är då ett riktigt datanörd! Japp, bara att erkänna igen.
Så nu blir det jullov från omvärlden. Noll koll ska jag ha. Inte veta ditten och datten gör.
Och nu menar jag speciellt Facebook!
Semester. Så blir det.
Ser fram när jag abstinensen kommer.. Ska klara detta.

God jul!

För tidig julgransplundring...

Min kära mamma ringde mig idag och frågade om jag kunde hjälpa henne att köpa/bära hem en julgran. Eftersom CH hade sovit här och jag blev uppdragen tidigt imorse så var det inga problem. Sen skulle jag ändå på yoga i kungens kurva så det var ju nästan på vägen.
Iaf när jag kom hem till henne dök ett minne upp i huvudet på mig som jag har gått å skrattat åt hela dagen sen dess.

För sisådär 6-7år sedan hade mamma köpt en gran alldeles själv. Och på den tiden så hade jag mkt mer julkänslor i mig och brydde mig alldeles för mkt. För när hon hade släpat hem granen så visade det sig att den var väldigt kort. Tyckte det var en pygmégran. Självklart började jag bråka med henne och det slutade med att hon släpade ut granjäveln från vardagsrummet och kastade ut den från balkongen. 2 dagar innan jul! Så jag och Syrran fick snällt gå ut & hämta in den. Nu i efterhand kan man skratta om det och kalla det för tidig julgransplundring
Det slutade iaf lyckligt. Jag accepterade granen och mamma ställde den på ett stort paket så att den blev lite längre. ;)

God jul på er!

En vecka!

En vecka avklarad! Svårast att bli av med abstinensen.
Tar en dag i taget. Snart sätts man på prov...

I got a deep secret and now it´s tearing me apart...

Man gömmer saker för sig själv tilla man inte orkar längre och inser att man inte kan fortsätta som man gör. För förr eller senare kommer man bli upptäckt. Jag har en hemlighet, en riktigt stor och hemsk en som ingen vet om.
Inte någon har jag vågat berätta det för, för om jag gör det så kommer den personen inse vilken hemsk människa jag är eller blivit. Det har präglat mitt liv så länge.
Började när man var liten men fortsatte till mina vuxna år.
Detta gör att jag straffar mig själv. Först var det mat. mkt hetsätning för jag förtjänade ingenting.Jag var en värdelös människa som inte förjänade att vara vacker. Så jag straffade mig.

När jag sedan flyttade hemifrån så gick detta matbegär till helt fel män istället. De otrogna som ljög å bedrog sina tjejer där hemma. Men det var okej, jag var inte värd bättre så detta var det bästa jag förtjänade. Lycka finns inte i min värld.

Vet inte hur detta började men det är som ett stort svart hål som jag sugs ner i och jag kan inte ta mig upp. Hur jag än försöker kravla mig upp så är det nån som drar mig ner, drar in mina ben så att jag åker ner igen.

Jag har nog aldrig riktigt levt för min egen skull som en vis J har många gånger talat om för mig. Och det stämmer nåt alldeles riktigt. Jag har levt för andra och i min drömvärld. Gått in i andras liv, försökt vara alla till lags och vara den underbara personen som folk vill att jag ska vara. Men det funkar inte i längden. Man spricker. Man dör och innerst inne blir man en sån fruktansvärd person som gör allt för att överleva.
Så nu slutar jag. Jag säger upp mig från den person jag är/var. För det funkar inte.
Så nu gör jag mitt sista försök och jag ska lyckas komma upp ur hålet och tänka att det är bara jag som kan styra vad jag vill. Bara jag som kan rätta till och ta lärdom av det förflutna och se till att det inte upprepas igen. Jag kommer bli stark och lära känna mig själv.
Jag kommer berätta en dag var det är som bär min själ så tungt men jag är inte redo än. Det har tagit över ett år att erkänna detta för mig själv och jag lär behöva lite professionell hjälp innan orden kommer komma ur min mun.

År 2009 ska bli året som jag hittar mig själv och inser att alla har vi någon betydelse. 2009 kommer bli då jag inser hur jävla bra jag egentligen är/kan vara. Allt som har haft en negativ inverkan på mig ska bort, det finns inte längre.

2009 ska bli mitt år...

M

finns inte längre. Har inte sett honom på över 5veckor och jag orka inte mer orkar inte.
Tror han hade med sig en ny tjej igår så nu är man väl utbytt. Jag skiter i honom nu och han kommer inte finnas i mitt liv. Jag har precis dödat honom. Så vänner fråga inte ens om hur det går för det finns inget kvar.

Jag åker till New York på fredag. Inte för att fly från allt utan för att landa...

Prioriteringar

1. Ny butik => högre lön
2. Sälja bilen
3. Ny större lägenhet

Nu ska jag lyckas!

Bad dream - Keane

http://www.youtube.com/watch?v=mHcTZFzrwMU

Hitta sig själv...

Har gått igenom 2 veckor med en hel del ifrågasättande och rannsakning av mig själv. Måste försöka varför jag gör som jag gör men just nu är jag bara förvirrad. Jag kommer nu helt blotta mig för jag bara måste göra det. För jag måste se det själv..
Jag kan vissa dagar vara nöjd med det jag åstadkommer men ibland känner jag bara mig helt värdelös. Såg desperate housewives nyss när Susan säger det som jag har tänkt så många gånger "maybe I don't deserve to be happy". För jag straffar mig själv för misstag jag har gjort i det förflutna och som jag måste förlåta mig själv. Och jag är på väg. Att erkänna problemet är ett steg på väge. Nu ska jag bara ta tid att förlåta mig själv och tänka att det förflutna kan jag inte ändra på men framtiden är inte skriven än.
Kanske har jag satt för höga krav på mig själv för många många år sedan. Krav som är orealistiska. Kanske har jag ärr i mig som inte fått läka än. Men jag ska plåstra om mig själv nu.
Hade utvecklingssamtal och jag måste öva på min kommunikation. Kan ibland gå lite för mkt upp i varv. Lugn, måste ha lugn i rösten så blir jag mer tagen på allvar. Ska öva på att lyssna och tala med lugn i rösten. Träna träna.

Men nu kommer jag fortsätta drömma om en härlig framtid och sätta orealistiska mål som jag vet kan vara möjliga ändå ;)
Det kommer bli bättre, så mkt bättre...
Och jag har hittat nån att älska, mig själv.

The brand new me

Varför slösa bort sitt liv med att älta och tänka på det förflutna & vad man kunde gjort annorlunda?
Tänker iaf sluta med det nu. Livet går vidare och jag kan inte påverka min historia men jag kan däremot påverkar framtiden. Så nu är det bara att tuta att köra. Kommer radera idioterna som har påverkat mitt liv de senaste åren. Har inget mer att tillägga. M kan försöka höra avsig så mkt han vill men muren så jag har byggt upp de senaste veckorna kommer att klara det. Inte ett ord ska han få höra från mig. För enligt mig så finns inte jag längre. Han kan gå å undra vart jag tog vägen för i hans synfält är jag inte. Nu tänker jag inte ens slösa energi att att skriva om honom. Han finns bara inte längre.
Och går det som jag vill så kommer jag få en större butik i city snart. Så jävla kul!
City=>högre lön + ingen bil=> mer pengar => kommer så leva livet + större lägenhet!!!
Och då finns inte ens möjligheten med att råka träffa jobbmannen. Inte för att jag ens tänker på honom längre.

VÅGA ska bli mitt ord. Jag har alltid vågat göra idiotiska saker men nu ska jag verkligen tro påmig själv och göra det som impulsen säger. Lite som J ;)
Om jag ser en snygg kille som jag känner intresse för så ska jag gå fram till honom, det värsta man kan få är ett nej och det är inte så farligt. Känner mig så jävla motiverad!

Äntligen är det min tur att leva! År 2008 var bara förfesten till 2009!

Ska inte gråta ska inte gråta ska inte gråta

för M är inte värd det. Inte ett dugg. Och jag vill inte vara ledsen orkar inte vara ledsen men det finns dagar som man känner sig så ensam & att det inte är en endaste människa som förstår en.
Orkar inte. Vill inte! Raderade allt idag sms, iqsvar allt med honom ska bort. Tvättade bort snusläcken i taket. Fy fan vad äcklig han kan vara.
Så fort tanken förs till honom försöker jag tänka på annat. HAN SKA UT UR MIN SKALLE NU!
Likgiltighet är mitt nya motto mot honom. Han säger att jag kan vara kall nu ska isdrottningen göra entre...

När insikten hinner ifatt en...

Är det då man börjar förstå?
Att man levt i denna självförnekelsen, levt på hoppet och trott att han kommer inse?
Har inte hört ett ord av M på en vecka och har inte räknat med det.
Men jag har nog insett att det är bara på hans villkor,aldrig mina, jag kommer inte vidare i mitt liv.
han kan inte tro att han bara kan dyka upp när han väl behagar.
Nej, nu är det slut. Han har gjort sitt val medvetet eller omedvetet nu får han fan satsa på det.
Nästa gång vi ses ska vara den sista. Shit, vad tänkte jag med under denna tiden.
Jag kanske blir den som gråter nu tills jag hittar en ny att ge mina tårar men det är han som kommer gråta sen när han insett vad han har förlorat...

M, du kommer sakna mig mer än vad jag kommer sakna dig när allt detta har lagt sig...

Kvällens låt:

Hello, hello, hello
Is there anybody in there?

Just nod if you can hear me
Is there anyone at home?

Come on, now
I hear you're feeling down
Well, I can ease your pain
Get you on your feet again

Relax

I need some information first
Just the basic facts
Can you show me where it hurts?

There is no pain you are receding
A distant ship smoke on the horizon
You are only coming through in waves
Your lips move but I can't hear what you're saying
When I was a child I had a fever
My hands felt just like two balloons
Now I've got that feeling once again
I can't explain, you would not understand
This is not how I am
I have become Comfortably Numb
I have become Comfortably Numb

Ok, just a little pin prick
There'll be no more AHHHHHH!!
But you may feel a little sick

Can you stand up?
I do believe it's working, good
That'll keep you going through the show
Come on it's time to go

There is no pain you are receding
A distant ship smoke on the horizon
You are only coming through in waves
Your lips move but I can't hear what you're saying
When I was a child I caught a fleeting glimpse
Out of the corner of my eye
I turned to look but it was gone
I cannot put my finger on it now

The child is grown
The dream is gone

I have become Comfortably Numb

Korthuset som föll...

Ikväll bara föll det. Vet inte vad det dök upp för känsla.
Började ifrågasätta mig själv och undra om det är ett liv i lögn jag lever.
Vet inte, vet inte vad jag vill. Behöver en slags stimulans, något att ge men som jag även får tillbaka. Vad vill jag? Vem är jag? Vad vill denna varelse med kött & ben vara?
Tvivlar på mig själv? Vill jag vara lycklig så varför plågar jag mig själv?
Varför ger jag inte allt? Är det att nåt inom mig som vet att detta är inte det jag söker?
Så många frågor som behöver svar. Måste bort, få perspektiv.
NewYork kommer göra gott och kanske kommer jag tillbaka med lite mer svar för jag kan inte fortsätta leva såhär...

Hitta lugnet

Det är det jag måste göra. Vad vill jag egentligen? Hur vill jag ha det?
Har inte gjort nåt mer idag än att tvätta & städa. Sen bara dog jag och blev orkelös ikväll.
Och tänker. Jag måste bryta mina gamla vanor,jag måste ta mig i kragen och skaka om mig själv.
6veckor kvar tills jag drar till NY. 6veckor då jag knappt kommer kunna göra av med några pengar. Så dåkommer jag göra detbästa av tiden. Tänka på mig själv. Ska träna mina 3pass i vecka, gå ner mina 5kg som jag villbli av med, låna böcker från biblioteket, gå promenader, umgås med mina vänner, fortsätta att söka nya jobb. Bara vara med mig själv & tänka vad jag vill.Måste börja på yogan igen,börjar bli alldeles för "sprallig"

Så nu är det dags. Bryta gamla vanor och skaffa nya.
Tänka vilken jävla underbar person man är.
Tänk bara i lördags, jag väckte ett intresse iaf hos en person som jag har spanat in för 2år sedan.
Bara det är en bravu i mitt eget ego.
Divine är det...

Dream dream dream

"What do you do, when you know something's bad for you?
And you still can't let go?"

Vaknade upp imorse med en känsla av "jag kommer aldrig bli kär igen"
Vet inte varför denna känsla kom upp men det var så det kändes bara så.
Lördagsångest. FÖRÄNDRING! Jag behöver en förändring.
Bryta gamla vanor, börja på nåt nytt, öppna ögonen.

Träffa en intressant person förra lördagen, en som iaf kunde väcke ett intresse hos mig.
Vi sågs i onsdags och det var trevligt. Men jag vet inte. Det skulle kanske kunna bli nåt mer från min sida men jag vågar inte vara den som tyr. För jag orkar inte lägga energi på nåt igen som kommer gå åt helvete och jag hamnar nere på djupet igen. Vill att han ska ge mig nå som jag kan gå på. För varje gång jag blir bränd så blir jag mer och mer kräsen. Men jag får se vad detta leder till. Kanske en vänskap eller kärlek om några månader.

Sen att M började messa i tisdagskväll och självklart kom han till mig senare på natten.
Varför kan jag inte stå emot? Varför har han denna makt över mig?
Han vet exakt vad han ska säga för att hålla mig kvar. Och jag är så dum & låter han ha mig.
Måste ta mig ur men jag vet inte hur? Snart kanske, snart försvinner han. Men kommer han hålla sig borta? Sen gjorde jag en liten "wild thing". Kanske var dumt men jag bara skrattar åt det. Snart NY. Hoppas på nystart då

I wake up, it's a bad dream...

Tiden bara springer iväg så vad har hänt?
Jo, M behagade hälsa på mig förrförra helgen. 4dagar varav 3 i sträck!
Fick t.o.m hem partymänniskan innan kl12 på lördagen.
Mkt snack snack snack om allt. Han säger att han måste fortsätta det han har påbörjat med sin tjej.
Ändå planerar om hur han ska kunna komma hem till när han väl har flyttat.
Fattar inte hur han tänker. Kakätare som J skulle ha sagt det.
Han tjatar fortfarande att vi aldrig ska släppa taget om varandra.
Sorry M men en dag troligen ganska snart så kommer jag det...
Kan ju inte leva såhär. Så när han flyttar nu så kanske äntligen får tillbaka mitt liv

Lyxproblem

Alltså, kryllar inte ens liv av lyxproblem egentligen.
Kom på idag hur jäkla lycklig jag är egentligen. Jag är det. För det är bara jag själv som skapar
mina "små" problem för då vill jag vara olycklig. Helt sjukt låter det men så är det.
Jag kan krypa ner under filten med en kopp te å bara mysa å tycka lite synd om mig själv men
på ett "jag mår bra unna mig extra sätt"

Haha, jag uppskattar sjukt mkt det jag har. Ett jobb, egen lägenhet, frisk (förutom foten nu då), familj och underbara vänner.
Och jag vet att jag kommer hitta kärleken en dag då jag är riktigt redo för den.

Haha, är typ överpositiv nu. Men jag uppskattar min vardag och visst jag kan känna mig rastlös och ledsen men oftast om jag ska vara helt ärlig så är det jag som väljer det för jag kan alltid göra nåt åt saken.

Och ang M så börjar mina känslor övergå till mer tycka synd om. Det är han som är/var otrogen, det är han som är olycklig. Och till sist är det ändå jag som kommer stå där lycklig och sann mot mig själv. Medans han får fortsätta leva sitt liv i lögn och fortsätta bedra sig själv.

Här ligger man

med en stukad fot & förvirrande tankar.
Kom knappt ut igår innan jag trampade snett & då var det slut på dansandet.
Men det var kul så länge det varade.
Inte hört ett ord från M innan idag då jag stötte på honom utanför porten.
Blev bara lite ytligt snack innan vi gick åt varsitt håll.
Kändes spännt och konstigt, men sen kom jag på det.
Kan det beror på för att vi har känslor för varandra som vi inte vet vad vi ska snacka om?
För med en person som jag inte känner nåt för kan det bli hur avspäänt som helst men
som det var nu så var det bara konstigt & han sa inte mkt själv.
En teori bara.

Annars är det måndag imorgon å en ny vecka men nya löften.
Men nu ska jag klara det. Det är höst på gång...

I'm such a dramaqueen

Kan vara så arg den ena sekunden. sen är det helt borta den andra.
Men jag ska inte lägga nån energi på detta längre.
J säger så många saker till mig. Jag lyssnar men inte allt tar jag in.
Men idag fick hon säga ännu en gång till som hon sagt så många gånger.
Skillnaden var att idag tog jag in det.
Hon sa "han har gjort sitt val" och fan vad rätt hon har.
Så nu blir det bara likgiltigt från min sida. Orkar helt enkelt inte bry mig.
2veckor sen sist & förhoppningsvis blir det en lång tid framöver innan vi ses.

Till dess får jag väl fantisera om MK ;)

Paus

Känner att jag måste ta en paus från mig själv.
Orkar bara inte deala med allt längre.
Jag tänker för mkt, japp, jag är en riktig tänkare & jag har för mkt tid för att tänka.
Så nu tar jag ett break, har inte riktigt bestämt mig hur
men jag vet att jag inte kan tänka på M så mkt som jag gör.
Han ska vara som död för mig, kommer försöka sysselsätta mig med allt som inte gör
mig påmind om honom, för det här är inte rätt.
Jag är inte till för att enbart ge en person bekräftelse & uppmärksamhet. Jag vill
inte vara med i denna lek längre. Så nu sover jag med ljudlös mobil om nätterna, ögonbindel
på dagarna & inte ett ord kommer jag vilja prata om honom.

Och jag kommer inte svara. För varenda jävla gång faller jag dit igen!!!
Dra åt helvete M!

Dagens låt : "Västerbron" med Laakso

In an apartment in another part of town
With my friends the junkies that
always kept their noses white
I pay the taxi I think she wants me more
if I don't show how poor I am
Pay another taxi now
it's just me in the front seat
Hey driver take me somewhere south

Västerbron I hate walking on you
It's six in the morning you make me think of falling
Västerbron you show me such great heights
I'm out of my mind
you make me think that I could fly if I tried

I had seen her before had never talked to her before
but on the dance floor I did
- How are you doing?
- How are you doing?
- I've seen you before?
- I've seen you too
- We've got friends in common
- Aha
- You look great
- Thanks

We took the last train,
went with the subway to Stockholm city
Went to a club and saw the band from Arkansas
they sucked big time but after the show I said
"Guys you were great you were fine"
It was time to say goodbye
 I got her number she got mine
I got her address and
I had to say hey sorry I'm homeless

Västerbron I hate walking on you
It's six in the morning
you make me think of falling
Västerbron you show me such great heights
I'm out of my mind
you make me think that I could fly if I tried

Oh yes I hate this bridge
I hate to walk on it
I hate the bridge
and the things it makes me think of

Västerbron I hate walking on you...

Helt ärligt...

VAD FAN HÅLLER DU PÅ MED???

Glömde bort mig själv...

Sen förra veckan har jag varit konstant förvirrad & helt glömt bort mig själv & vad jag ville i somras. Först så ska jag sälja bilen. Kan inte hitta på mer undanflykter för detta. Det tar längre tid till allt men ned rätt planering så gör detsamma. Räknar det som egentid. Och jag kan få en lyxiga fritid. Får inte tänka på M i detta läget & känna att vi har mer tid på morgonen de dar han behagar dyka upp för det får inte fortsätta!
Sen fortsätter jag med jobbsökandet för nångång måste man få napp. Bara att fortsätta. Och får jag nu kanske 2 butiker & mer i lön så kan jag köpa mig en större lägenhet. Nu måste jag fortsätta att tänka i dessa banor.

Tänk mkt denna helg och jag ska försöka att göra som jag har bestämt.
Tänker försöka undvika att svara om M hör av sig på en vekodag. Han kan inte störa mig i mitt jobbliv som han gör. Skillnad om han hör av sig på en helg men det gör han ju typ inte. Länge sen sist iaf.

Nä, nu ser jag fram emot en mysig höst och idag ska det gå på lägenhetsvisning.

Fucked up!

Hatar att känna som jag känner nu, typ som om jag står still eller famlar i mörkret. Vet varken ut eller in eller vad jag vill? Hatar hatar hatar!
Varför bryr jag mig ens?!
Det bästa att bli av med en frestelse är att falla för den, yeah right! Det bästa vore om frestelsen skulle veta sitt bästa & låtit 10veckor fortlöpa till en längre tid.
Ville verkligen gråta ikväll men han fick inga tårar av mig. Jag är nog en dramaqueen för varför ska jag ens gråta? Den som ger sig in i leken får leka tåla men jag vill nog börja dra mig ur. Eller?
Varför vill en del av mig att han ska komma när den andra delen vet att jag är värd nåt så mkt bättre?
Flytta flytta flytta, klarar inte av se din dörr varje dag...
Stanna, stanna, stanna, jag vill så gärna ha dig kvar.
Om jag fortsätter såhär lär jag bli schizo...

Nästa sak är jag vet inte vad som är värt mest, tid eller pengar?
Gaah, skulle behöva komma bort bort från allt.

Allt kommer med tiden, men jag har inget tålamod...

Full fokuseringen

är det jag måste ha men inte alls har. Förra veckan var jag så peppad för allt som jag skulle kunna skapa i mitt liv men nu.. Fan, tänker för mkt... Är jag naiv? Är jag så blåögd? Alltså, det är inte så att jag inte mår bra men min jävla dramaqueen sida verkar vilja vakna till liv igen. Suck...

Kan en person ljuga & manipulera så hårt? Nä, ingen är väl hjärtlös? Men hur mkt gör man för att få bekräftelse? Håller man en person kvar för att få upp sin egen självkänsla?
Jag är ung men inte dum men dessa tankar tar för mkt plats. Så nu åker jag ner mot noll.

En annan M som jag träffade förrförra helgen har väckt ett litet intresse. Funderar att följa med han och ett sällskap till London nästa vecka. Hmm.. Men då måste gamla M bort. Som jag skrev till J, det bästa vore om han höll sig till sin tjej och flyttade. Då skulle jag inte ens behöva tänka dessa tankar. Men "ingen rök utan eld" heter det väl så nåt måste han ju känna. Men varför är han så rädd?

Natti natti

Helomvändning & tillit

Jag skriver verkligen ingenting när jag är lycklig. Eller rättare sagt mår bra.
Och jag mår verkligen bra. Älskar hösten och när allt känns nytt nytt nytt. Även fast jag egenligen fortfarande inte lämnat all bakom mig.
Jag och jobbkillen hörs och ses inte mer. Men efter 1 och ett halvt år så känns det bra. Vi skulle slutat för länge sen. Jag är inte kär i honom men jag kunde aldrig släppa taget. Det bästa han någonsin gjort var att berätta för henne så hon fick honom att släppa taget. Jag kan på första gången säga att det är helt slut. Det finns inget kvar. Men det tog tid...

Men då fanns det den andra kvar, M. Satt på jobbet och fick ett ryck att jag bara ville prata med honom, rensa ut & säga att jag är inte arg eller bitter. Jag är bara en riktig dramaqueen.
Och jag ville inte messa utan ha ett nyktert mitt på dagensamtal. Så jag ringde men han svarade inte. Men han ringde upp. Vi rensade luften. Pratade om sommaren och varför det blev som det blev. Rikigt skönt kändes det.

Sen i onsdags natt fick jag smset som jag anade att jag skulle få & han kom förbi.
Först var det ganska stelt men efter ett tag så började den raka konversationen.
Från hur han sa "vi var ju aldrig rikigt kära" till "jag är kär i dig" & "jag älskar dig"
Men jag tar inte in det. Han säger det för lätt. Och mitt hjärta är för mig själv just nu.
11timmar var vi med varandra och vi kom nog närmre än förut. Farligt farligt.
Bästa vore om han försvann och gör det han säger att han ska göra. Men ändå vill jag ha honom kvar. Han sa " att vi aldrig kommer släppa taget om varandra". Kanske har han rätt. Men den dagen jag hittar någon så kommer jag ju troligen släppa taget om M.

Sen pratade han om det skulle vara om vi var tillsammans. Tänkte på det imorse. Skulle jag kunna lita på honom? Skulle jag verkligen det? Och kom fram till, inte så länge han har det jobb där han är ute och reser. För den jag är för honom nu kanske nån annan kommer va om jg skulle byta plats.

Sorgligt men sant. Men jag måste vara realistisk så att jag inte trillar dit så hårt som sist.

Nu får det vara nog!

Nu får det vara nog med alla konstiga saker jag gör p.g.a M.
Kommer inte lägga mer energi, kommer sluta bry mig, kommer sluta hoppas. DET ÄR MITT LIV & NU TAR JAG TILLBAKA DET! Det här tar bara energi. Och även fast det regnar utte så ska det vara solsken i huvudet på mig. För en dag står han där. mannen som jag ska dela hela mitt liv med & tills dess så gör jag det bästa av vardagen. Jobbmannen har berättar för tjejen sin nu om oss. Tror dock inte att han har sagt hela sanningen för då skulle han nog sova på soffan vid det här laget. Men han ska ut & M med. NI ÄR INTE VÄRDA MIG! J sa en gång att jag lever för andra. Och hon har så rätt så, så nu lever jag endast för mig själv.
Ut ut ut ska ni! Pöss på er andra

Kiss & tell

Trodde att han aldrig skulle bo där igen men så fel man verkar ha, Eller?
Imorgon eventuellt jobbkillen för första gången på 4 veckor. Men det känns bra.
Inte jag som kommer bli sårad längre...
Tror jag har blivit starkare. Ser allt positivt, för jag vet att jag kommer gå som en vinnare

Kvällens låt: Ane Brun - Where friend rhymes with end

My friend
you left me in the end

I can't believe I'm writing a song
where friend rhymes with end

but today I must cave in
I have trouble forgetting those beautiful eyes

as it is

I must fill your space with lies
friend

You left me in the end

I guess I knew it all along
I guess I expected this song

And it is as it appears
like a fist in my stomach and
swallowing tears

Your song turned out a sad one

Just as I feared

Nere

Har kommit på att jag bloggar mest när jag är deppad & nere. Men det är väl så. Vill hellre bara skriva ner det än gå runt & sprida det. Och när ag är glad så säger jag det till mina nära & kära. Det blir mkt toligare så.
Så, alltså är jag smått deppad nu. Vet faktiskt inte varför, eller joo.
Har haft en så jäkla rolig semester bestående av resor och tapetsering. Skaffade mig många vuxenpoäng. Har även sökt nytt jobb & varit på anställningsintervju. Tror inte jag får det för jag har för höga lönekrav & för lång uppsägningstid. Men jakten fortsätter...

Hatar när jag blir rastlös & kollar upp saker, MÅSTE SLUTA MED DET!
Kommer bli så hård mot jobbkillen när han kommer tillbaka från semestern. Han är inte en del av mitt liv längre & därför får han inte reda på nåt av det i fortsättningen. Vill honom inget ont bara att han ska känna hur det är att bli så sårad. Jag vet att jag är vinnaren.
Och därför kommer det bli så skönt när det är jag som försvinner & han får komma till samma plats varje vecka. Och det kommer vara tomt, för då står inte jag där & tar emot honom längre.
Jag lämnar honom till våra minnes plats

Depp

Hatar att vakna upp & känna mig alldeles nere. Hatar att jag fortfarande tänker på han. Hatar att jag inte bara är iskall & skiter i allt. Men jag saknar honom eller?
Idag tror jag att mitt bekräftelsebehov är på topp. Skulle gjort mkt för att vakna upp med någon jag tycker om. För jag måste tycka om den annars kan jag lika väl vakna upp själv. Känslor säger jag bara.

Jaja, livet går vidare. Har haft en jäkligt rolig helg. Mkt vin på Mosebacke & trevligt sällskap.
Måste bli oftare. Och igår blev jag äntlige klar med tapetseringen alldeles själv!!! Vuxenpoäng.
Och imorgon ska bilen fixas. Så nu måste det börja hända saker. Har sett ett jobb som jag funderar på att söka. Det vore ju kul med nåt nytt.

Nu ringde J & frågade om hon kunde komma över så nu ska det snabbstädas.

Btw så har jag börjat sakna jobbkillen. Fattar inte vad det är med mig...

Tar tillbaka mitt liv

Semester semester. Mitt nya intresse består numera av att köpa Hägadaaz Cookie dough & hänga med mina 4 nya vänner Carrie,Samantha, Miranda & Charlotte.
Detta intresse kommer snart göra att jag går upp några kilo så snart slänger jag ut dem.

Annars så har jag bestämt att allt ligger i mina händer, därför har jag bestämt följande.
Jag ska försöka sälja min bil så att jag har råd att köpa större lägenhet. Vill ha ett riktigt kök iaf.
Så det är första steget, sälja bilen vilket gör mer pengar. Måste sen fräscha upp minn lägenhet lite så jag ska i helgen tapetsera & sedan leja nån snickare att fixa min badrumsdörr.
Känns så bra! Som att jag gör nåt för min egen skull. Bort från det förflutna, det får vara bra/dåliga minnen men jag behöver en ny start. En ny förändring! Detta år ska vara mitt år!
Jobbiga är att jag måste fixa lite med bilen också så nu får jag slänga ut pengar på det men det lönar väl sig i längden.

M har jag inte hört nåt från men jag börjar vänja mig. Hatar bara att vi inte har fått riktigt avslut. Jag vill ha en diskussion men jaja. För J kom det efter 1år så det är väl bara vänta. Vi bor ju i samma stad så nångång lär vi ju springa på varandra.

Dagens låt: Håkan Hellström - Kärlek är ett brev jag har skickat tusen gånger

Vad jag bryr mig om nu
Är att från samma säng
Lyssna till samma regn
Vad jag bryr mig om nu
Är att få ut dig ur skallen
Att aldrig dela hjärtat för kärlek igen
Att aldrig ge hjärtat rakt ut
Vad jag bryr mig om nu
Är att se din blick så sårad
När alla löften klingar falskt
Vad jag bryr mig om nu
Är dina armar om mig
Även om jag vet att jag måste glömma dig
Vad jag bryr om är
Att se dig gråta
För jag har gråtit
Och du ringde aldrig
Vad jag bryr mig om nu
Är att se som i slowmotion
När du går sönder inuti
Så som jag gick sönder bit för bit

Inget ont om blondiner

för en blond sida har de flesta.
Min blonda sida verkar vilja att jag ska höra av mig till M konstant.
Hittar på alla möjliga sorts undanflykter för att få mig att skicka ett sms eller fbmeddelande.
Som tur är så säger den andra sidan att jag har inget vettigt attt säga.
För vad skulle jag säga, att jag är schizo & har ändrat mig fast jag vet innerst inne att jag inte har gjort det. Men jag vill att han ska höra av sig.
Som Håkan Hellström sjunger det "jag vill att du kallar på mig även fast jag vet att jag inte kommer tillbaks till dig"

För jag har egentligen inget mer att säga honom utom lycka till.
Förstår inte hur den människan funkar.

Ikväll är det iaf Sex and the citykväll med tjejorna.
Det blir fördrink hos J, sen filmen & sen drinkar efter. Så skoj!
Tänker göra det som Carrie gör "I'm taking a lover".
Bara för att bli fri....

Ungkarlsliv

Så lever jag! Det känns som det.
Sov till kl 10 & har inte gjort ett dugg sen dess. Fast eftersom jag med världens baksmälla
städade hela lägenheten igår + tvättade så får jag ha en sånhär slappsöndag.
Okej, kommer nog inte bli så slapp för mitt plan till franska riverian går kl16.30.
Ska fly från mitt liv & försöka att inte tänka så mkt.

Kanske kommer jag tillbaka lite visare.
Hatar att en del av mig vill att han ska höra av sig.
Försöka ställa mig in att han aldrig kommer göra det.
Släpp släpp släpp!
Han sa att det var svårt för honom men på den senaste tiden så har jag förstått
att den mannen var full av bullshit.Tänkte på att jag fick ju bara se en del av honom.
Aldrig den "normala" delen utan de festande & påtända. Eller jo, kanske nog gång men den övergick bara till "partyprissen"

EGO! Nu väntas 3 veckor semester med egosaker.
Ska träna, äta bra, tapetsera & fixa & dona. Sysselsättning till MAX!
Syns på onsdag då jag förhoppningsvis är lite brunare.

Dagens låt: Hide away - Laleh

Don't tell me not to leave
right before I go
You don't even know
what you're asking me to do
Don't tell me honey, please
I have made a choice
There’s nothing in the world
you could do to change my mind

Was looking for a place to hide away
instead I lost the heart I gave away
Tell me how could love stand a chance again (x2)

I must admit that I
Been feeling so alone
It's what I am
it's what I’ve been
what I’ve become

Don't push it we both know
I'm falling everytime
You look at me
Like you did
When you were mine

Oh, you were mine

I'm so NOT over it!

Vad håller jag på med?
Vad vill jag?
Gårdagen slutade med en fika i gamla stan. Jättetrevligt & på hemvägen blev det glass med promenad på Västerlånggatan.
När jag väl var hemma satte rastlösheten in & jag börja kolla runt lite på FB.
Hamnade på jobbmannens sida och såg då bilder på han & hans familj.
Det roliga är att jag oftast sett jobbmannen i arbetskläder och nu fick jag se honom i
förskräckliga skrikiga kläder var på jag undrar vad jag egentligen såg hos honom.
Men sen kom jag på. Jag ville ju att han skulle vara min tönt, ingens annan.
Han är ju så fin i mina ögon. Den mannen kan verkligen förtrolla mig

Idag när jag kom till jobbet så drog jag iväg ett sms så pikade lite ang kortet.
Då blev det hus i helvetet. Han undrade vem som hade lagt upp de & varför jag ens kolla.
Ganska enkelt. När man inleder någon slags "förhållande" med en man som inte berättar ett dugg om sitt liv förutom det man ser & hör så blir man nyfiken.
Jag vill ju veta allt.

Samtalen slutade iaf att vi var helt oense om allt. Vi lever i en värld där man nästan får räkna med att man dyker upp på FB om man blir tagen på bild.

Men det ska inte vara såhär, jag & jobbmannen har redan gått igenom detta.
Frågade varför han bara inte ignorerar mig när jag ringer och jag får motfrågan "Vill du det?"
Vill jag det? Både och. På ett sätt kan jag ju inte släppa taget. Frågade om han hade gjort det & det trodde han tills igår. Vad fan, man kan ju släppa taget om nån och sen ha sex med den.
Jag menar mer att på nåt sätt så svarar han alltid när jag ringer, kramar tillbaka när jag kramar honom & kommer alltid tillbaka när jag kallar på honom. DET KALLAR JAG INTE ATT SLÄPPA TAGET! Kanske är jag naiv men jag tror detta kallas förnekelse. 4 veckor ska vi vara ifrån varandra. Hoppas verkligen att jag inte känner lusten att kalla på honom när jag väl kommer tillbaka.

Såg M:s bil idag. Längesen sist. Börjar nästan tro att han har lite respekt & låter mig vara ifred.
Den som lever får se...

Jag är så jävla bra

Nu är jag sådär självgod jag kan vara ibland.
När jag bara vet att jag är oemotståndlig. Haha

Dagen började med att jag absolut inte kände för att gå ut å jogga på morgonen så jag sov vidare. Så skönt.

Sen när jag väl kommer utanför dörren så går jag helt fel håll
för minnet är ibland kort & jag hade inte alls parkerat bilen där jag trodde.
Ibland tror jag faktiskt att jag är blond.

När jag väl kom till jobbet dröjde det inte länge förrän jobbmannen kom. Länge sen jag såg honom & han har nåt jag fastnat för. Dröjde inte länge förrän vi gjorde saker som inte ingår i ens arbetsuppgifter, men det var bra.
Fick äntligen ett avslut på 2007 års romans för nu drar jag på semester & han med.
Så vi sa att detta var sista gången.
Kommer det vara det? Jag har inte riktigt släppt taget & kan jag det så länge vi jobbar ihop?
Och har han släppt taget?
Kanske, kanske inte, vad vet jag? Fick honom att falla för nån slags åtrå idag så jag kan nog inte riktigt föreställa mig att han har det.
För hade det varit jag så hade jag helt & hållet försöka ignorera denna "frestelsen" & tagit avstånd & satsat på min familj.
För det var ju det han valde.
Men han är mitt spöket & jag ska lära mig att leva med det.

För ny är det dags för en ny era.
Och att få ut den andra ur skallen

Jobbar i motvind

Det känns som att det är det jag gör.
Är alldeles för känslig!
Var tvungen att jobba över idag för vi hade en som var sjuk.
Egentligen spelar det ingen roll men jag blev smått irriterad.
VARFÖR? Jag skulle väl ändå inte orkat träna & bli sittandes i soffan hemma.
Så det är ju mkt bättre att jobba då.
Och hur mkt har inte hon ställt upp för mig när M
har bestämt sig att komma över på morgonen
Så till sist blev jag bara arg på mig själv för att jag blev sur.
Sorry H.

Sen tänker jag alldeles för mkt.
Kom på att jag kommer aldrig kunna släppa taget helt om jobbmannen
så länge jag jobbar kvar där jag jobbar.
Varför hör jag ens av mig till honom?
Han verkar ju ändå inte bry sig ett skit om mig.
Vad var det han sa "Jag var aldrig kär bara förälskad"
Men varför ignorerar han inte mig nu då?
Tänker alldeles för mkt.

Sen ringde nån mig från dolt nummer ikväll.
Tankarna slog direkt till M för han är typ den enda som gör det.
Men sen kom jag på, varför skulle han ringa?

Dagen avslutas iaf med Ben&Jerry.
Det är killarna man kan lita på som alltid tar hand om en när man
mår som sämst.

Dagens låt: Pärlor åt svin - Magnus Uggla

På pojkarnas lista, står du högst i topp
Men blir bemött som du vore trash.
För killen som har snott dig på höga belopp,
Vill inte ha nån fru, bara cash.
Han e en sån man, som sol-o-vårar.
Tar allt du har .
Sedan, blir du, lämnad i tårar
Utan någonting kvar.

Du, du e du e för fin. Du e, du e. Du e för fin för det trash du gillar,
Varför ska du kasta pärlor åt svin?
Du e du e för fin. Du e, du e. Du e för fin för så fula killar,
Sluta upp att kasta pärlor åt svin. 

Allsång på skansen

glor man på nu.
Har aldrig varit där men när jag är 65 så drar jag väl med mina tanter &
suktar efter programledaren. Haha, eller inte.
Har aldrig riktigt tyckt om Peter Jöback & Eva Dahlgren.
Inte för att jag har nåt emot de personligen men det är lite för sliskig smörmusik.
Och sen att M alltid satte på Eva Dahlgren när han skulle efterfesta på nätterna
gör inte henne mer populär hos mig.

Annars rullade dagen på riktigt bra sen i eftermiddags.
Iställer för att göra om min lägenhet så gjorde jag om i halva butiken som jag jobbar i.
Snacka om att man tänkte på annat då.
Sen att jag sprang upp å ner på stegar måste ju göra susen gör figuren.

Men sen blir det pizza till middag & glass till efterrätt.
Lyxtisdag.
Japp, fått tilllbaka aptiten idag iaf.
Men nu ska jag fan ta tag i mig själv & äta bra mat.
Får bli efter Nice som jag åker till på söndag.

Nä, nu ska jag sjunga med i allsången

Svacka

Jag är verkligen i en svacka.

Försöker se ljuset i tunnels slut men det varar typ i 10min.

Det sägs ju att allt ligger i ens händer, så därför behöver jag en förändring.

Ska nog börja söka nytt jobb nu. Antingen i samma bransch.

Eller vill jag börja på nåt annat?

Kallar det 25årskris.

Sen funderar jag på en ny större lägenhet men det får bli nästa problem.

Btw så köpte jag en trisslott men självklart vann man inget.

Nu försöka sysselsätta mig till max för att fördriva tiden och inte tänka på

nån jag inte ska tänka på

Sömn

Jäklar vad gott jag har sovit.
Kan också berott på att jag inte hörde en endaste buss utanför fönstret.
Det är nu man är glad att man har bil.

Så fort jag börjar tänka på M så försöker dra tankarna till en annan person.
Allt för att jag ska sluta tänka och kan gå vidare.
En dag i taget.

Hade bestämt mig för att gå upp & jogga imorse men eftersom jag sov så gott
så fortsatte jag & sova lite till.

Ser precis på Sanna Bråding på fyran som berättar om sin "knarkskandal"
Folk borde inte hänga ut henne.
För enligt mina erfarenheter så finns det inte många offentliga personer som inte
går på olaga substanser. De lever ju i nån jävla slags bubbla där man är ständigt påpassad.

Nu kaffe & dags att jobba

Unnar mig skivor, de hjälper mot värken

Måste tillägga att Markus Krunegårds skiva är så jäkla bra.
Den här låten beskriver mitt 2007 & 2008 hittills:

Sover hos dig på din nåder. Rör dig fast jag inte får det
Önskar att jag bara drömde. Att det var en vanlig söndag
Måndag morgon förra året. Ångrar hela förra året
Ångrar att jag aldrig svarade. Att jag bara lät dig vara
Samma nätter väntar alla. Utan dig är alla kalla
Långa mörka utan sömn. Du ligger med nån annan tönt
*
Den här stan är ägnad dig. Alla gator hånar mig
O mina tårar din stad vet att allt är alldeles för sent
Jag vet jag har mig själv o skylla.
Har vetat det varenda fylla
Varje gång jag skakat hem o längtat efter dig igen
Alla filmer alla böcker handlar om dig
alla ryggar tillhör dig tills jag går fram
”Förlåt jag trodde det var nån annan”

Dagens låt: Den som dör får se - Markus Krunegård

Det doftar o känns exakt som när det var vi o
jag får tänka på att låta bli
Men det känns. Du vet det känns
Du o Norrköping gör er bättre i backspegeln
Även fast du var min vän o det var mitt hem
Men det gör inget längre. Det gör inget nu
Inte som i att jag inte bryr mig om dig längre
Men jag har lärt mig vad som är bättre o vad som är sämre
O jag var kär o du var kär o jag stod här o du stod här
Hissnande tankar som vi båda tänkte. Jag tänker dom nu men vad tycker du?
Vad hoppas du? Vad önskar du vad vill du?
Är du rädd? Är det så? Du är rädd? Du är rädd?
Om du är rädd sluta med det. Om du är bränd o rädd lägg av med det.
Lita på mig börja med det. Lita på mig sen får vi se
Om du är rädd sluta med det. Om du är bränd o rädd lägg av med det.
Lita på mig börja med det. Lita på mig. Testa det

Den som dör får se

Vilken jävla dag!
Bröt ihop var tionde minut för att sen bryta ihop helt när jag kom hem.
Men ibland är det jävla skönt att bara storlipa, men jag hann inte så länge för jag hade en tid att passa i stan.

Upp & ner går det. Ibland känner jag mig hur stark som helst för att senare bara fråga mig själv om
jag någonsin kommer bli kär igen?! Försöker tänka på annat men han nästlande sig in i allt.
I min lägenhet, i min musiksmak i mina tankar...
Var inte alls intresserad i början men han gav mig bekräftelse & fina ord som till slut tog
sig in genom muren jag hade byggt runt mitt hjärta.
Gaah, vill flytta & börja om men det är lättare sagt än gjort.
Han får inte vinna.

Men han flyttar ihop med sin tjej & jag blir ensam kvar.
Men jag kan bli kär i någon ny medans han måste bli kär i henne igen.
Kanske han var hela tiden, vad vet jag?

Måste sysselsätta mig, tänkte först att jag skulle börja renovera hela min lägenhet men J stoppade mig för guds skull. Knasiga tankar.

Nu ska jag lägga allt som påminner om honom i en skokartong ( gör så när jag avslutar alla gamla flammor) & lägga honom på hyllan.

Hans förlust inte min.
Och skulle du kunna leva med en man som enbart lever för att bli så full som möjligt???

Varför är det så svårt

attt släppa taget om människor?!
Iaf för mig.
Vaknade halv 7 imorse & ville inte alls gå till jobbet.
Tyckte att det verkade mkt bättre att ligga kvar i sängen & gosa.
Tills jag kom på att att gosa ensam är absolut inte lika roligt som att ha någon att gosa med.

Gjorde beslutet att ringa min förre upptagna man (destruktivt beteende jag vet) imorse.
Är absolut inte kär i honom längre men nåt finns det ju kvar.
Vi har väl inte riktigt släppt taget om varandra & eftersom vi ibland jobbar med varandra så blir det lite svårt att ignorera honom...
En igel som har satt sig på en bit av mitt hjärta är han.
Snart hoppas jag att han har sugit klart.

Men jag är instabil just nu. Kan börja gråta för minsta sak.
Men jag ska tillåta mig själv att vara ledsen.
Bara inte för länge, för vad säger man
"mister du en står det tusen åter"
Min krav på män är nu iaf bara att han är singel & charmig.
Han måste ju finnas där ute.

Bästa med att vara heartbroken då, jo, ingen apitit.
Glömde t.o.m bort att äta imorse.
Så kanske blir man smal på detta eländet

Ibland gör man rätt ibland gör man fel. lev med det..

Imorse började det, det onda att komma.
Ont ont i hjärtat,i magen, i hela kroppen.
Trodde inte jag hade fallit så hårt som jag verkar ha gjort.
Detta var inte planen, han skulle vara en rebound, bort från det innan.
Drar till en småstad nu och hälsar på C. Bort från allt..

Morgonens låt: Leona Lewis- Better in time

Thought I couldnt live without you
It's gonna hurt when it heals to (oh yeah)
It'll all get better in time
Even though I really love you
I'm gonna smile 'cause I deserve to (ooh ooh)
It'll all get better in time

Last look of you

Var bara tvungen att se honom ikväll.
En sista glimt innan jag har bestämt att lägga ner allt som har med honom att göra.
Visste vart han skulle vara ikväll.
Och jag såg honom
Underbar man men han är inte min längre.
Han var aldrig min någonsin.
Levde för de små stunderna som väckte så mkt liv inom mig.
Men det var alltid på hans villkor aldrig mina.
Alla dessa ord som kom ur hans mun, de var aldrig sanna.
För han valde aldrig mig.
Och jag visste att det skulle gå åt helvete ändå gav jag mig in i leken.
Varför?
Varför tillåter man sig att stampas på för att få så lite tillbaka?
Att man bara tar det lilla man får.

Men detta var för det bästa, måste intala mig det.
Ville jag verkligen leva det liv han lever?
Jag är värd så mkt mer.
Måste stå upp för mig själv.
Frågan är nu om han kommer respektera min önskan & lämna mig ifred eller försöka ännu mer?
Vet inte, vet faktiskt inte..
Måste bara vara stark emot honom för han ska aldrig mer få mig.

Dagens låt: Don't bother - Shakira

Don’t bother,
I'll be fine, I'll be fine, I'll be fine, I'll be fine
Promise you won’t ever see me cry
And after all I'm glad that I'm not your type
Promise you won't ever see me cry 

I told you so

Jag har säkert sagt att jag aldrig i hela mitt liv skulle nån gång skaffa en blogg, but hey, here I am.
De föresigår alldeles för mkt i min huvud så nu måste jag bara få ut det.
+ att mina vänner börjar snart tröttna på mig om jag hela tiden ska älta samma saker.

Efter jag kom hem från södra delen av Sverige igår så blev det nästan direkt Spymlan med Joss.
Jäkligt trevligt med en hel del nya bekantskaper. Och nu menar jag inte manliga.
Varför är det så att man alltid ska kolla efter det manliga bekantskaper istället för kvinnliga?
Tror att tjejer lägger alldeles för mkt konkurrens mellan varandra istället för att bara glädjas.

Det blev iaf en hel del drinkar och som slutade med en promenad hem till Joss.
Somnade skönt tills jag kl 6 på morgonen vaknade & började tänka alldeles för mkt.

Jag avslutade allt igår med den man som mitt liv har kretsat runt det senaste halvåret.
Hatar att jag har denna optimist inom mig som alltid hoppas. Men nu får det vara slut.
Han gjorde sitt val (som jag inte riktigt kan säga att han har stått för) och nu måste jag göra mitt å stå för det. Jag ska klara det! It will be better in time. Väntar bara på att det onda ska börja