I got a deep secret and now it´s tearing me apart...

Man gömmer saker för sig själv tilla man inte orkar längre och inser att man inte kan fortsätta som man gör. För förr eller senare kommer man bli upptäckt. Jag har en hemlighet, en riktigt stor och hemsk en som ingen vet om.
Inte någon har jag vågat berätta det för, för om jag gör det så kommer den personen inse vilken hemsk människa jag är eller blivit. Det har präglat mitt liv så länge.
Började när man var liten men fortsatte till mina vuxna år.
Detta gör att jag straffar mig själv. Först var det mat. mkt hetsätning för jag förtjänade ingenting.Jag var en värdelös människa som inte förjänade att vara vacker. Så jag straffade mig.

När jag sedan flyttade hemifrån så gick detta matbegär till helt fel män istället. De otrogna som ljög å bedrog sina tjejer där hemma. Men det var okej, jag var inte värd bättre så detta var det bästa jag förtjänade. Lycka finns inte i min värld.

Vet inte hur detta började men det är som ett stort svart hål som jag sugs ner i och jag kan inte ta mig upp. Hur jag än försöker kravla mig upp så är det nån som drar mig ner, drar in mina ben så att jag åker ner igen.

Jag har nog aldrig riktigt levt för min egen skull som en vis J har många gånger talat om för mig. Och det stämmer nåt alldeles riktigt. Jag har levt för andra och i min drömvärld. Gått in i andras liv, försökt vara alla till lags och vara den underbara personen som folk vill att jag ska vara. Men det funkar inte i längden. Man spricker. Man dör och innerst inne blir man en sån fruktansvärd person som gör allt för att överleva.
Så nu slutar jag. Jag säger upp mig från den person jag är/var. För det funkar inte.
Så nu gör jag mitt sista försök och jag ska lyckas komma upp ur hålet och tänka att det är bara jag som kan styra vad jag vill. Bara jag som kan rätta till och ta lärdom av det förflutna och se till att det inte upprepas igen. Jag kommer bli stark och lära känna mig själv.
Jag kommer berätta en dag var det är som bär min själ så tungt men jag är inte redo än. Det har tagit över ett år att erkänna detta för mig själv och jag lär behöva lite professionell hjälp innan orden kommer komma ur min mun.

År 2009 ska bli året som jag hittar mig själv och inser att alla har vi någon betydelse. 2009 kommer bli då jag inser hur jävla bra jag egentligen är/kan vara. Allt som har haft en negativ inverkan på mig ska bort, det finns inte längre.

2009 ska bli mitt år...