Den som dör får se

Vilken jävla dag!
Bröt ihop var tionde minut för att sen bryta ihop helt när jag kom hem.
Men ibland är det jävla skönt att bara storlipa, men jag hann inte så länge för jag hade en tid att passa i stan.

Upp & ner går det. Ibland känner jag mig hur stark som helst för att senare bara fråga mig själv om
jag någonsin kommer bli kär igen?! Försöker tänka på annat men han nästlande sig in i allt.
I min lägenhet, i min musiksmak i mina tankar...
Var inte alls intresserad i början men han gav mig bekräftelse & fina ord som till slut tog
sig in genom muren jag hade byggt runt mitt hjärta.
Gaah, vill flytta & börja om men det är lättare sagt än gjort.
Han får inte vinna.

Men han flyttar ihop med sin tjej & jag blir ensam kvar.
Men jag kan bli kär i någon ny medans han måste bli kär i henne igen.
Kanske han var hela tiden, vad vet jag?

Måste sysselsätta mig, tänkte först att jag skulle börja renovera hela min lägenhet men J stoppade mig för guds skull. Knasiga tankar.

Nu ska jag lägga allt som påminner om honom i en skokartong ( gör så när jag avslutar alla gamla flammor) & lägga honom på hyllan.

Hans förlust inte min.
Och skulle du kunna leva med en man som enbart lever för att bli så full som möjligt???