Har gått igenom 2 veckor med en hel del ifrågasättande och rannsakning av mig själv. Måste försöka varför jag gör som jag gör men just nu är jag bara förvirrad. Jag kommer nu helt blotta mig för jag bara måste göra det. För jag måste se det själv..
Jag kan vissa dagar vara nöjd med det jag åstadkommer men ibland känner jag bara mig helt värdelös. Såg desperate housewives nyss när Susan säger det som jag har tänkt så många gånger "maybe I don't deserve to be happy". För jag straffar mig själv för misstag jag har gjort i det förflutna och som jag måste förlåta mig själv. Och jag är på väg. Att erkänna problemet är ett steg på väge. Nu ska jag bara ta tid att förlåta mig själv och tänka att det förflutna kan jag inte ändra på men framtiden är inte skriven än.
Kanske har jag satt för höga krav på mig själv för många många år sedan. Krav som är orealistiska. Kanske har jag ärr i mig som inte fått läka än. Men jag ska plåstra om mig själv nu.
Hade utvecklingssamtal och jag måste öva på min kommunikation. Kan ibland gå lite för mkt upp i varv. Lugn, måste ha lugn i rösten så blir jag mer tagen på allvar. Ska öva på att lyssna och tala med lugn i rösten. Träna träna.
Men nu kommer jag fortsätta drömma om en härlig framtid och sätta orealistiska mål som jag vet kan vara möjliga ändå ;)
Det kommer bli bättre, så mkt bättre...
Och jag har hittat nån att älska, mig själv.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar