Unnar mig skivor, de hjälper mot värken

Måste tillägga att Markus Krunegårds skiva är så jäkla bra.
Den här låten beskriver mitt 2007 & 2008 hittills:

Sover hos dig på din nåder. Rör dig fast jag inte får det
Önskar att jag bara drömde. Att det var en vanlig söndag
Måndag morgon förra året. Ångrar hela förra året
Ångrar att jag aldrig svarade. Att jag bara lät dig vara
Samma nätter väntar alla. Utan dig är alla kalla
Långa mörka utan sömn. Du ligger med nån annan tönt
*
Den här stan är ägnad dig. Alla gator hånar mig
O mina tårar din stad vet att allt är alldeles för sent
Jag vet jag har mig själv o skylla.
Har vetat det varenda fylla
Varje gång jag skakat hem o längtat efter dig igen
Alla filmer alla böcker handlar om dig
alla ryggar tillhör dig tills jag går fram
”Förlåt jag trodde det var nån annan”

Dagens låt: Den som dör får se - Markus Krunegård

Det doftar o känns exakt som när det var vi o
jag får tänka på att låta bli
Men det känns. Du vet det känns
Du o Norrköping gör er bättre i backspegeln
Även fast du var min vän o det var mitt hem
Men det gör inget längre. Det gör inget nu
Inte som i att jag inte bryr mig om dig längre
Men jag har lärt mig vad som är bättre o vad som är sämre
O jag var kär o du var kär o jag stod här o du stod här
Hissnande tankar som vi båda tänkte. Jag tänker dom nu men vad tycker du?
Vad hoppas du? Vad önskar du vad vill du?
Är du rädd? Är det så? Du är rädd? Du är rädd?
Om du är rädd sluta med det. Om du är bränd o rädd lägg av med det.
Lita på mig börja med det. Lita på mig sen får vi se
Om du är rädd sluta med det. Om du är bränd o rädd lägg av med det.
Lita på mig börja med det. Lita på mig. Testa det

Den som dör får se

Vilken jävla dag!
Bröt ihop var tionde minut för att sen bryta ihop helt när jag kom hem.
Men ibland är det jävla skönt att bara storlipa, men jag hann inte så länge för jag hade en tid att passa i stan.

Upp & ner går det. Ibland känner jag mig hur stark som helst för att senare bara fråga mig själv om
jag någonsin kommer bli kär igen?! Försöker tänka på annat men han nästlande sig in i allt.
I min lägenhet, i min musiksmak i mina tankar...
Var inte alls intresserad i början men han gav mig bekräftelse & fina ord som till slut tog
sig in genom muren jag hade byggt runt mitt hjärta.
Gaah, vill flytta & börja om men det är lättare sagt än gjort.
Han får inte vinna.

Men han flyttar ihop med sin tjej & jag blir ensam kvar.
Men jag kan bli kär i någon ny medans han måste bli kär i henne igen.
Kanske han var hela tiden, vad vet jag?

Måste sysselsätta mig, tänkte först att jag skulle börja renovera hela min lägenhet men J stoppade mig för guds skull. Knasiga tankar.

Nu ska jag lägga allt som påminner om honom i en skokartong ( gör så när jag avslutar alla gamla flammor) & lägga honom på hyllan.

Hans förlust inte min.
Och skulle du kunna leva med en man som enbart lever för att bli så full som möjligt???

Varför är det så svårt

attt släppa taget om människor?!
Iaf för mig.
Vaknade halv 7 imorse & ville inte alls gå till jobbet.
Tyckte att det verkade mkt bättre att ligga kvar i sängen & gosa.
Tills jag kom på att att gosa ensam är absolut inte lika roligt som att ha någon att gosa med.

Gjorde beslutet att ringa min förre upptagna man (destruktivt beteende jag vet) imorse.
Är absolut inte kär i honom längre men nåt finns det ju kvar.
Vi har väl inte riktigt släppt taget om varandra & eftersom vi ibland jobbar med varandra så blir det lite svårt att ignorera honom...
En igel som har satt sig på en bit av mitt hjärta är han.
Snart hoppas jag att han har sugit klart.

Men jag är instabil just nu. Kan börja gråta för minsta sak.
Men jag ska tillåta mig själv att vara ledsen.
Bara inte för länge, för vad säger man
"mister du en står det tusen åter"
Min krav på män är nu iaf bara att han är singel & charmig.
Han måste ju finnas där ute.

Bästa med att vara heartbroken då, jo, ingen apitit.
Glömde t.o.m bort att äta imorse.
Så kanske blir man smal på detta eländet

Ibland gör man rätt ibland gör man fel. lev med det..

Imorse började det, det onda att komma.
Ont ont i hjärtat,i magen, i hela kroppen.
Trodde inte jag hade fallit så hårt som jag verkar ha gjort.
Detta var inte planen, han skulle vara en rebound, bort från det innan.
Drar till en småstad nu och hälsar på C. Bort från allt..

Morgonens låt: Leona Lewis- Better in time

Thought I couldnt live without you
It's gonna hurt when it heals to (oh yeah)
It'll all get better in time
Even though I really love you
I'm gonna smile 'cause I deserve to (ooh ooh)
It'll all get better in time

Last look of you

Var bara tvungen att se honom ikväll.
En sista glimt innan jag har bestämt att lägga ner allt som har med honom att göra.
Visste vart han skulle vara ikväll.
Och jag såg honom
Underbar man men han är inte min längre.
Han var aldrig min någonsin.
Levde för de små stunderna som väckte så mkt liv inom mig.
Men det var alltid på hans villkor aldrig mina.
Alla dessa ord som kom ur hans mun, de var aldrig sanna.
För han valde aldrig mig.
Och jag visste att det skulle gå åt helvete ändå gav jag mig in i leken.
Varför?
Varför tillåter man sig att stampas på för att få så lite tillbaka?
Att man bara tar det lilla man får.

Men detta var för det bästa, måste intala mig det.
Ville jag verkligen leva det liv han lever?
Jag är värd så mkt mer.
Måste stå upp för mig själv.
Frågan är nu om han kommer respektera min önskan & lämna mig ifred eller försöka ännu mer?
Vet inte, vet faktiskt inte..
Måste bara vara stark emot honom för han ska aldrig mer få mig.

Dagens låt: Don't bother - Shakira

Don’t bother,
I'll be fine, I'll be fine, I'll be fine, I'll be fine
Promise you won’t ever see me cry
And after all I'm glad that I'm not your type
Promise you won't ever see me cry 

I told you so

Jag har säkert sagt att jag aldrig i hela mitt liv skulle nån gång skaffa en blogg, but hey, here I am.
De föresigår alldeles för mkt i min huvud så nu måste jag bara få ut det.
+ att mina vänner börjar snart tröttna på mig om jag hela tiden ska älta samma saker.

Efter jag kom hem från södra delen av Sverige igår så blev det nästan direkt Spymlan med Joss.
Jäkligt trevligt med en hel del nya bekantskaper. Och nu menar jag inte manliga.
Varför är det så att man alltid ska kolla efter det manliga bekantskaper istället för kvinnliga?
Tror att tjejer lägger alldeles för mkt konkurrens mellan varandra istället för att bara glädjas.

Det blev iaf en hel del drinkar och som slutade med en promenad hem till Joss.
Somnade skönt tills jag kl 6 på morgonen vaknade & började tänka alldeles för mkt.

Jag avslutade allt igår med den man som mitt liv har kretsat runt det senaste halvåret.
Hatar att jag har denna optimist inom mig som alltid hoppas. Men nu får det vara slut.
Han gjorde sitt val (som jag inte riktigt kan säga att han har stått för) och nu måste jag göra mitt å stå för det. Jag ska klara det! It will be better in time. Väntar bara på att det onda ska börja