Glömde bort mig själv...

Sen förra veckan har jag varit konstant förvirrad & helt glömt bort mig själv & vad jag ville i somras. Först så ska jag sälja bilen. Kan inte hitta på mer undanflykter för detta. Det tar längre tid till allt men ned rätt planering så gör detsamma. Räknar det som egentid. Och jag kan få en lyxiga fritid. Får inte tänka på M i detta läget & känna att vi har mer tid på morgonen de dar han behagar dyka upp för det får inte fortsätta!
Sen fortsätter jag med jobbsökandet för nångång måste man få napp. Bara att fortsätta. Och får jag nu kanske 2 butiker & mer i lön så kan jag köpa mig en större lägenhet. Nu måste jag fortsätta att tänka i dessa banor.

Tänk mkt denna helg och jag ska försöka att göra som jag har bestämt.
Tänker försöka undvika att svara om M hör av sig på en vekodag. Han kan inte störa mig i mitt jobbliv som han gör. Skillnad om han hör av sig på en helg men det gör han ju typ inte. Länge sen sist iaf.

Nä, nu ser jag fram emot en mysig höst och idag ska det gå på lägenhetsvisning.

Fucked up!

Hatar att känna som jag känner nu, typ som om jag står still eller famlar i mörkret. Vet varken ut eller in eller vad jag vill? Hatar hatar hatar!
Varför bryr jag mig ens?!
Det bästa att bli av med en frestelse är att falla för den, yeah right! Det bästa vore om frestelsen skulle veta sitt bästa & låtit 10veckor fortlöpa till en längre tid.
Ville verkligen gråta ikväll men han fick inga tårar av mig. Jag är nog en dramaqueen för varför ska jag ens gråta? Den som ger sig in i leken får leka tåla men jag vill nog börja dra mig ur. Eller?
Varför vill en del av mig att han ska komma när den andra delen vet att jag är värd nåt så mkt bättre?
Flytta flytta flytta, klarar inte av se din dörr varje dag...
Stanna, stanna, stanna, jag vill så gärna ha dig kvar.
Om jag fortsätter såhär lär jag bli schizo...

Nästa sak är jag vet inte vad som är värt mest, tid eller pengar?
Gaah, skulle behöva komma bort bort från allt.

Allt kommer med tiden, men jag har inget tålamod...

Full fokuseringen

är det jag måste ha men inte alls har. Förra veckan var jag så peppad för allt som jag skulle kunna skapa i mitt liv men nu.. Fan, tänker för mkt... Är jag naiv? Är jag så blåögd? Alltså, det är inte så att jag inte mår bra men min jävla dramaqueen sida verkar vilja vakna till liv igen. Suck...

Kan en person ljuga & manipulera så hårt? Nä, ingen är väl hjärtlös? Men hur mkt gör man för att få bekräftelse? Håller man en person kvar för att få upp sin egen självkänsla?
Jag är ung men inte dum men dessa tankar tar för mkt plats. Så nu åker jag ner mot noll.

En annan M som jag träffade förrförra helgen har väckt ett litet intresse. Funderar att följa med han och ett sällskap till London nästa vecka. Hmm.. Men då måste gamla M bort. Som jag skrev till J, det bästa vore om han höll sig till sin tjej och flyttade. Då skulle jag inte ens behöva tänka dessa tankar. Men "ingen rök utan eld" heter det väl så nåt måste han ju känna. Men varför är han så rädd?

Natti natti

Helomvändning & tillit

Jag skriver verkligen ingenting när jag är lycklig. Eller rättare sagt mår bra.
Och jag mår verkligen bra. Älskar hösten och när allt känns nytt nytt nytt. Även fast jag egenligen fortfarande inte lämnat all bakom mig.
Jag och jobbkillen hörs och ses inte mer. Men efter 1 och ett halvt år så känns det bra. Vi skulle slutat för länge sen. Jag är inte kär i honom men jag kunde aldrig släppa taget. Det bästa han någonsin gjort var att berätta för henne så hon fick honom att släppa taget. Jag kan på första gången säga att det är helt slut. Det finns inget kvar. Men det tog tid...

Men då fanns det den andra kvar, M. Satt på jobbet och fick ett ryck att jag bara ville prata med honom, rensa ut & säga att jag är inte arg eller bitter. Jag är bara en riktig dramaqueen.
Och jag ville inte messa utan ha ett nyktert mitt på dagensamtal. Så jag ringde men han svarade inte. Men han ringde upp. Vi rensade luften. Pratade om sommaren och varför det blev som det blev. Rikigt skönt kändes det.

Sen i onsdags natt fick jag smset som jag anade att jag skulle få & han kom förbi.
Först var det ganska stelt men efter ett tag så började den raka konversationen.
Från hur han sa "vi var ju aldrig rikigt kära" till "jag är kär i dig" & "jag älskar dig"
Men jag tar inte in det. Han säger det för lätt. Och mitt hjärta är för mig själv just nu.
11timmar var vi med varandra och vi kom nog närmre än förut. Farligt farligt.
Bästa vore om han försvann och gör det han säger att han ska göra. Men ändå vill jag ha honom kvar. Han sa " att vi aldrig kommer släppa taget om varandra". Kanske har han rätt. Men den dagen jag hittar någon så kommer jag ju troligen släppa taget om M.

Sen pratade han om det skulle vara om vi var tillsammans. Tänkte på det imorse. Skulle jag kunna lita på honom? Skulle jag verkligen det? Och kom fram till, inte så länge han har det jobb där han är ute och reser. För den jag är för honom nu kanske nån annan kommer va om jg skulle byta plats.

Sorgligt men sant. Men jag måste vara realistisk så att jag inte trillar dit så hårt som sist.

Nu får det vara nog!

Nu får det vara nog med alla konstiga saker jag gör p.g.a M.
Kommer inte lägga mer energi, kommer sluta bry mig, kommer sluta hoppas. DET ÄR MITT LIV & NU TAR JAG TILLBAKA DET! Det här tar bara energi. Och även fast det regnar utte så ska det vara solsken i huvudet på mig. För en dag står han där. mannen som jag ska dela hela mitt liv med & tills dess så gör jag det bästa av vardagen. Jobbmannen har berättar för tjejen sin nu om oss. Tror dock inte att han har sagt hela sanningen för då skulle han nog sova på soffan vid det här laget. Men han ska ut & M med. NI ÄR INTE VÄRDA MIG! J sa en gång att jag lever för andra. Och hon har så rätt så, så nu lever jag endast för mig själv.
Ut ut ut ska ni! Pöss på er andra

Kiss & tell

Trodde att han aldrig skulle bo där igen men så fel man verkar ha, Eller?
Imorgon eventuellt jobbkillen för första gången på 4 veckor. Men det känns bra.
Inte jag som kommer bli sårad längre...
Tror jag har blivit starkare. Ser allt positivt, för jag vet att jag kommer gå som en vinnare