Jag skriver verkligen ingenting när jag är lycklig. Eller rättare sagt mår bra.
Och jag mår verkligen bra. Älskar hösten och när allt känns nytt nytt nytt. Även fast jag egenligen fortfarande inte lämnat all bakom mig.
Jag och jobbkillen hörs och ses inte mer. Men efter 1 och ett halvt år så känns det bra. Vi skulle slutat för länge sen. Jag är inte kär i honom men jag kunde aldrig släppa taget. Det bästa han någonsin gjort var att berätta för henne så hon fick honom att släppa taget. Jag kan på första gången säga att det är helt slut. Det finns inget kvar. Men det tog tid...
Men då fanns det den andra kvar, M. Satt på jobbet och fick ett ryck att jag bara ville prata med honom, rensa ut & säga att jag är inte arg eller bitter. Jag är bara en riktig dramaqueen.
Och jag ville inte messa utan ha ett nyktert mitt på dagensamtal. Så jag ringde men han svarade inte. Men han ringde upp. Vi rensade luften. Pratade om sommaren och varför det blev som det blev. Rikigt skönt kändes det.
Sen i onsdags natt fick jag smset som jag anade att jag skulle få & han kom förbi.
Först var det ganska stelt men efter ett tag så började den raka konversationen.
Från hur han sa "vi var ju aldrig rikigt kära" till "jag är kär i dig" & "jag älskar dig"
Men jag tar inte in det. Han säger det för lätt. Och mitt hjärta är för mig själv just nu.
11timmar var vi med varandra och vi kom nog närmre än förut. Farligt farligt.
Bästa vore om han försvann och gör det han säger att han ska göra. Men ändå vill jag ha honom kvar. Han sa " att vi aldrig kommer släppa taget om varandra". Kanske har han rätt. Men den dagen jag hittar någon så kommer jag ju troligen släppa taget om M.
Sen pratade han om det skulle vara om vi var tillsammans. Tänkte på det imorse. Skulle jag kunna lita på honom? Skulle jag verkligen det? Och kom fram till, inte så länge han har det jobb där han är ute och reser. För den jag är för honom nu kanske nån annan kommer va om jg skulle byta plats.
Sorgligt men sant. Men jag måste vara realistisk så att jag inte trillar dit så hårt som sist.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar