It takes time to heal..

Det gör det men jag är på väg, hoppas jag iaf.
Nytt jobb men ändå gammalt och cirkeln är sluten.
Jag är där jag började men vad återstår härnäst?
Nytt och förändring ska bli ledord för 2009. Ska våga mer och sluta oroa mig för hur andra ser det.
Jag är jag! Ta mig för det! Det ska bli bättre.
2008 började som en jävla rockgala som övergick i ett stup men som jag kravlade mig upp ur.
Och jag vill inte bry mig om M men jag gör det. Men jag hoppas det försvinner mer och mer ju längre tiden går. Försöker gå i nån förnekelse och tänker andra tankar. Glada tankar å soliga tankar. Jag ska fan visa världen vad jag går för!!!

Sista dagen i Länna idag. Slut på landet, slut med jobbmannen som jag inte sett på en evighet. Men det är bra. Lämnar det bakom mig, samma sak som att jag hoppas jag lämnar Mminnen när jag snart (hoppas jag) flyttar härifrån.
Lustigt, innan jag gick så gick jag omkring och såg allt utifrån. Dessa rökpauser, glassätande och smygandet. Nu är det riktigt slut. Tack för det! Jag kan helt ärligt säga och stå för det att jag aldrig kommer höra av mig till honom igen, iaf inte inom de närmsta 10åren.

Så nu börjar ett nytt år med nya löften. Vill så gärna bli av med bilen, den tynger rejält. Hoppas hoppas, så att jag kan spara och flytta.

2009, det ska bli ett bra år. Ett riktigt bra år.

Kraaam

Nu gör jag slut datanörd!

Ibland undrar jag om jag inte är en sån person som fastnar lite för lätt för saker och sedan har svårt att sluta med det när jag väl är igång. Jag har väl nånslags jävla beroendegen. Fast typ rökning och alkohol gäller iaf inte den. Konstigt iaf.

Jag är då ett riktigt datanörd! Japp, bara att erkänna igen.
Så nu blir det jullov från omvärlden. Noll koll ska jag ha. Inte veta ditten och datten gör.
Och nu menar jag speciellt Facebook!
Semester. Så blir det.
Ser fram när jag abstinensen kommer.. Ska klara detta.

God jul!

För tidig julgransplundring...

Min kära mamma ringde mig idag och frågade om jag kunde hjälpa henne att köpa/bära hem en julgran. Eftersom CH hade sovit här och jag blev uppdragen tidigt imorse så var det inga problem. Sen skulle jag ändå på yoga i kungens kurva så det var ju nästan på vägen.
Iaf när jag kom hem till henne dök ett minne upp i huvudet på mig som jag har gått å skrattat åt hela dagen sen dess.

För sisådär 6-7år sedan hade mamma köpt en gran alldeles själv. Och på den tiden så hade jag mkt mer julkänslor i mig och brydde mig alldeles för mkt. För när hon hade släpat hem granen så visade det sig att den var väldigt kort. Tyckte det var en pygmégran. Självklart började jag bråka med henne och det slutade med att hon släpade ut granjäveln från vardagsrummet och kastade ut den från balkongen. 2 dagar innan jul! Så jag och Syrran fick snällt gå ut & hämta in den. Nu i efterhand kan man skratta om det och kalla det för tidig julgransplundring
Det slutade iaf lyckligt. Jag accepterade granen och mamma ställde den på ett stort paket så att den blev lite längre. ;)

God jul på er!

En vecka!

En vecka avklarad! Svårast att bli av med abstinensen.
Tar en dag i taget. Snart sätts man på prov...

I got a deep secret and now it´s tearing me apart...

Man gömmer saker för sig själv tilla man inte orkar längre och inser att man inte kan fortsätta som man gör. För förr eller senare kommer man bli upptäckt. Jag har en hemlighet, en riktigt stor och hemsk en som ingen vet om.
Inte någon har jag vågat berätta det för, för om jag gör det så kommer den personen inse vilken hemsk människa jag är eller blivit. Det har präglat mitt liv så länge.
Började när man var liten men fortsatte till mina vuxna år.
Detta gör att jag straffar mig själv. Först var det mat. mkt hetsätning för jag förtjänade ingenting.Jag var en värdelös människa som inte förjänade att vara vacker. Så jag straffade mig.

När jag sedan flyttade hemifrån så gick detta matbegär till helt fel män istället. De otrogna som ljög å bedrog sina tjejer där hemma. Men det var okej, jag var inte värd bättre så detta var det bästa jag förtjänade. Lycka finns inte i min värld.

Vet inte hur detta började men det är som ett stort svart hål som jag sugs ner i och jag kan inte ta mig upp. Hur jag än försöker kravla mig upp så är det nån som drar mig ner, drar in mina ben så att jag åker ner igen.

Jag har nog aldrig riktigt levt för min egen skull som en vis J har många gånger talat om för mig. Och det stämmer nåt alldeles riktigt. Jag har levt för andra och i min drömvärld. Gått in i andras liv, försökt vara alla till lags och vara den underbara personen som folk vill att jag ska vara. Men det funkar inte i längden. Man spricker. Man dör och innerst inne blir man en sån fruktansvärd person som gör allt för att överleva.
Så nu slutar jag. Jag säger upp mig från den person jag är/var. För det funkar inte.
Så nu gör jag mitt sista försök och jag ska lyckas komma upp ur hålet och tänka att det är bara jag som kan styra vad jag vill. Bara jag som kan rätta till och ta lärdom av det förflutna och se till att det inte upprepas igen. Jag kommer bli stark och lära känna mig själv.
Jag kommer berätta en dag var det är som bär min själ så tungt men jag är inte redo än. Det har tagit över ett år att erkänna detta för mig själv och jag lär behöva lite professionell hjälp innan orden kommer komma ur min mun.

År 2009 ska bli året som jag hittar mig själv och inser att alla har vi någon betydelse. 2009 kommer bli då jag inser hur jävla bra jag egentligen är/kan vara. Allt som har haft en negativ inverkan på mig ska bort, det finns inte längre.

2009 ska bli mitt år...