är det jag måste ha men inte alls har. Förra veckan var jag så peppad för allt som jag skulle kunna skapa i mitt liv men nu.. Fan, tänker för mkt... Är jag naiv? Är jag så blåögd? Alltså, det är inte så att jag inte mår bra men min jävla dramaqueen sida verkar vilja vakna till liv igen. Suck...
Kan en person ljuga & manipulera så hårt? Nä, ingen är väl hjärtlös? Men hur mkt gör man för att få bekräftelse? Håller man en person kvar för att få upp sin egen självkänsla?
Jag är ung men inte dum men dessa tankar tar för mkt plats. Så nu åker jag ner mot noll.
En annan M som jag träffade förrförra helgen har väckt ett litet intresse. Funderar att följa med han och ett sällskap till London nästa vecka. Hmm.. Men då måste gamla M bort. Som jag skrev till J, det bästa vore om han höll sig till sin tjej och flyttade. Då skulle jag inte ens behöva tänka dessa tankar. Men "ingen rök utan eld" heter det väl så nåt måste han ju känna. Men varför är han så rädd?
Natti natti
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar