I'm so NOT over it!

Vad håller jag på med?
Vad vill jag?
Gårdagen slutade med en fika i gamla stan. Jättetrevligt & på hemvägen blev det glass med promenad på Västerlånggatan.
När jag väl var hemma satte rastlösheten in & jag börja kolla runt lite på FB.
Hamnade på jobbmannens sida och såg då bilder på han & hans familj.
Det roliga är att jag oftast sett jobbmannen i arbetskläder och nu fick jag se honom i
förskräckliga skrikiga kläder var på jag undrar vad jag egentligen såg hos honom.
Men sen kom jag på. Jag ville ju att han skulle vara min tönt, ingens annan.
Han är ju så fin i mina ögon. Den mannen kan verkligen förtrolla mig

Idag när jag kom till jobbet så drog jag iväg ett sms så pikade lite ang kortet.
Då blev det hus i helvetet. Han undrade vem som hade lagt upp de & varför jag ens kolla.
Ganska enkelt. När man inleder någon slags "förhållande" med en man som inte berättar ett dugg om sitt liv förutom det man ser & hör så blir man nyfiken.
Jag vill ju veta allt.

Samtalen slutade iaf att vi var helt oense om allt. Vi lever i en värld där man nästan får räkna med att man dyker upp på FB om man blir tagen på bild.

Men det ska inte vara såhär, jag & jobbmannen har redan gått igenom detta.
Frågade varför han bara inte ignorerar mig när jag ringer och jag får motfrågan "Vill du det?"
Vill jag det? Både och. På ett sätt kan jag ju inte släppa taget. Frågade om han hade gjort det & det trodde han tills igår. Vad fan, man kan ju släppa taget om nån och sen ha sex med den.
Jag menar mer att på nåt sätt så svarar han alltid när jag ringer, kramar tillbaka när jag kramar honom & kommer alltid tillbaka när jag kallar på honom. DET KALLAR JAG INTE ATT SLÄPPA TAGET! Kanske är jag naiv men jag tror detta kallas förnekelse. 4 veckor ska vi vara ifrån varandra. Hoppas verkligen att jag inte känner lusten att kalla på honom när jag väl kommer tillbaka.

Såg M:s bil idag. Längesen sist. Börjar nästan tro att han har lite respekt & låter mig vara ifred.
Den som lever får se...