Varför är det så svårt

attt släppa taget om människor?!
Iaf för mig.
Vaknade halv 7 imorse & ville inte alls gå till jobbet.
Tyckte att det verkade mkt bättre att ligga kvar i sängen & gosa.
Tills jag kom på att att gosa ensam är absolut inte lika roligt som att ha någon att gosa med.

Gjorde beslutet att ringa min förre upptagna man (destruktivt beteende jag vet) imorse.
Är absolut inte kär i honom längre men nåt finns det ju kvar.
Vi har väl inte riktigt släppt taget om varandra & eftersom vi ibland jobbar med varandra så blir det lite svårt att ignorera honom...
En igel som har satt sig på en bit av mitt hjärta är han.
Snart hoppas jag att han har sugit klart.

Men jag är instabil just nu. Kan börja gråta för minsta sak.
Men jag ska tillåta mig själv att vara ledsen.
Bara inte för länge, för vad säger man
"mister du en står det tusen åter"
Min krav på män är nu iaf bara att han är singel & charmig.
Han måste ju finnas där ute.

Bästa med att vara heartbroken då, jo, ingen apitit.
Glömde t.o.m bort att äta imorse.
Så kanske blir man smal på detta eländet