Lifvet

Nyss hemkommen efter en helg med släkt på öland. Började med i fredags att jag satte mig i en bil för att köra för första gången på 1år. Ja, man var ju lite ringrostig & undra hur fan man satte på blinkernas nu igen. Men som de säger, det är som att cykla. Man har det i ryggmärgen. Sen plockade jag upp syrran & försökte montera in en bilbarnstol a la 90tal. Ja, ruskigt ful men jag tror vi fick till det till sist.
Sen skulle man hämta mamsen. Och mitt på E4:an vid nyköping så kommer mamsen på att hon glömt BiB:n nånstans. Och med nånstans så menar vi i trappen eller nåt. Tänkte att nu blir väl nån granne glad.

Väl framme på Öland har jag mest bara latat mig & vaknat att världens sötaste systerdotter tittat på mig & sagt "TETTAN". Så jäkla söt unge!
Så man har blivit ett fetto den här helgen. HCHF liksom. Trots mitt försöka att jogga färjestaden runt imorse. Men jag har även haft otroligt mysigt. Träffat moster, kusiner & deras familjer. Och just då så ville jag ha det som de. Denna trygghet & familjemyset. Svenssonliv. Japp, kors i taket. Det var iaf trevligt att ta del av den för stunden. Nångång måste mitt huvud fatta vad som är bäst för mig.

Men jag älskar öland. Det är verkligen som en slags rehabställe för mig. En bubbla. Alltid nåt att grubbla över. Konstigt nog vet jag vad jag borde göra också. Kanske inse det bästa?

Just det, höll på att hamna i Oskarhamn i fredags. Mike lurade mig först, så att det blev att jag lovade att jag skulle se deras spelning i Borgholm. Men han är en väldigt vimsig turneledare för det var visst en dag för sent så han tyckte jag kunde köra upp till nån festival i Oskarshamn dagen efter. Var lite sugen tills jag landande på öland helt död i kroppen. Snacka om dålig stil men jag ska se dem. Snart tror jag.

Sist men inte minst, Bibn stod kvar i trappen när kom tillbaks :D