Depp

Hatar att vakna upp & känna mig alldeles nere. Hatar att jag fortfarande tänker på han. Hatar att jag inte bara är iskall & skiter i allt. Men jag saknar honom eller?
Idag tror jag att mitt bekräftelsebehov är på topp. Skulle gjort mkt för att vakna upp med någon jag tycker om. För jag måste tycka om den annars kan jag lika väl vakna upp själv. Känslor säger jag bara.

Jaja, livet går vidare. Har haft en jäkligt rolig helg. Mkt vin på Mosebacke & trevligt sällskap.
Måste bli oftare. Och igår blev jag äntlige klar med tapetseringen alldeles själv!!! Vuxenpoäng.
Och imorgon ska bilen fixas. Så nu måste det börja hända saker. Har sett ett jobb som jag funderar på att söka. Det vore ju kul med nåt nytt.

Nu ringde J & frågade om hon kunde komma över så nu ska det snabbstädas.

Btw så har jag börjat sakna jobbkillen. Fattar inte vad det är med mig...