Glömma och göra om

Det bara slog mig nyss om hur elak man kan vara mot sig själv. Hur jantelagen sitter i en och hur elak andra kan vara mot en. Men tiden läker alla sår.

Förra helgen stötte jag ihop med den människan som gjort mest illa i hela mitt liv. Som har varit den taskiga och den som tryckt ner mig och fått mig att känna att jag inte duger. Och som inte har en gnutta respekt för mig. Efter allt vi gått igenom så tycker jag att även om man befinner sig på samma plats men vet att man gjort en person så illa så att hon inte vill ha något med en att göra, så går man inte fram och tar kontakt. Visst jag var trevlig försökte hålla mig vänskaplig, men sen kom jag på, det kommer aldrig att funka. Minnena kommer tillbaka, och det är inte allt det roliga som vi gjorde utan allt han gjorde mot mig.
Det är nyårsafton, min födelsedag, alla gångerna har dissat, varit elak, alla bilder på nakna tjejer som jag sett, videoklipp på mobil där tjejerna gör allt han ber om. Och jag blev psykisk störd av detta. Gud vad jag gjorde mig själv illa.

men nu, nu finns inte han längre, känner typ nada, men avtrycket om hur illa han gjorde mig är kvar så jag kommer aldrig bli vän med denna människa, för han var vidrig mot mig. Och nu tycker jag så mkt bättre om mig själv. Det går så bra på jobbet, har människor omkring mig som älskar mig och jag mår bra. Jag är värd att älskas.

Det tog sin tid men sen kom jag över det, äntligen, och kanske till sist tycker många. :)