Varför tycker man att alla andras liv är så jäkligt roligt att läsa om sitt eget? Det är ju inte som ens eget är tråkigt. Sarah brukar säga att det alltid händer saker i mitt liv. Men man har en jäkla rastlöshet i sig. Det ska alltid hända grejer. (Utom igår när hela förra veckans bakfylla verkade komma över på en gång jag varvade tvättstugan med att sova) Joss tycker jag borde läsa mer. Men jag kan få typ ADHD-ryck då & inte koncentrera mig. Förutom när jag är på solsemester & steker kroppen.
Men det är lite fascinerande det där ändå. Kanske jag äntligen ska skapa en vardag då jag är så busy så att jag verkligen inte kan hålla koll på nåt. Men fy fan vad tråkigt det skulle vara då.
Igår snackade jag & Joss kärlek (inte så ovanligt) Och jag kom på vad mitt tecken är när jag är kär. Det är kyssen. Den kyssen! Som gör att man skriker av åtrå & hela kroppen & bara säger ta mig. Saknar den känslan. Fan, kommer ihåg första gången jag sa att jag älskade M så var det efter den kyssen, tror det tog 3månader innan jag kände den med honom. Nä, inte vara nostalgisk.
Iaf så var Erik uppe på besök över helgen & jag hade ett roligt snack med honom där vi kom fram till att jag är jäkligt bekväm, vilket på ett sätt inte gör något gott för mig. Haha, vad han drev med mig. Men ibland behöver man pikar för att fatta. Hoppas han flyttar upp till Stockholm nu. Och håller koll på mig.
Sen var söndagens höjdpunkt när jag på min promenad runt kungsholmen mötte Mr Linnros himself. Helt ärligt, hade vi båda gått själva hade jag lätt försökt nåt för att få hans uppmärksamhet. Men jag fick glo genom solbrillorna istället ;)
Japp, och är det nån som vet om man åker första klass på X2000 får frukost för det står nåt sånt på biljetten. Och mitt tåg till Varberg går kl 07.10 imorgon & jag kan typ inte ta med mig 1 liter vaniljyoghurt (det som finns som frukost i mitt kylskåp förutom ägg)
Och jobbet? Det ligger i slutfasen & jag är riktigt skraj. Tack att jag har så goa vänner som peppar mig men en kritisk mamma som älskar att ta hennes osäkerhet över på mig. Men får inte tänka på det. Måste försöka packa.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar