Remind me how I used to feel, remind me how I used to be..

Så jag blev nån som jag aldrig ville bli, någon som ville göra någon annan illa. Men det gjorde så ont. Visste inte vart jag skulle ta vägen. Behövde på nåt sätt döda det som hade varit & jag hade kännt.
Och visst det är enkelt att bara radera ett inlägg (gjort det med x antal här emellan) men det är mitt ärr. Ärret av hur jag bara sket i mig själv & rättade mig hela tiden efter någon annan. Kommer aldrig hända igen. Och det ärret kommer att läka. Och då, då kanske han slipper bli påmind.

Viktor droppade iaf i min brevlådan min gamla mobil som han hade lånat för några veckor sen. Han kunde dock behållt kontantkortet som han fick. Men det var kul att se tjejen i pälsmössa som mmsat en bild på sig själv framför spegeln. Började t.om skratta när jag såg bilden. Fick bara ännu en gång bekräftad hur han var & att det är fortfarande alla dessa tjejer som ger honom uppmärksamhet som han gillar. Även om det gör så att man själv trycker ned sig själv för man inte tror man duger... Tack att man har helt underbara vänner då.

Annars så har jag helt fastnat piloxing, så jäkla kul! Det & musik är som medicin för själen. Längtar till torsdag för då börjar musikhelgen, en massa konserter hela helgen!!! Så det får bli det som gör att jag får ur mig allt jag har inom mig som måste ut. All sorg, saknad, ilska & tomhet. För jag vill fan inte vara såhär längre. Det här har verkligen varit en "kommaövernågonblogg".